Efter kadrijlträningen kom Paula fram till mig och frågade om jag var jättesugen på att få rida min häst. Klart att jag var det! Förstår ni hur glad jag blev när hon sa att medicineringen var klar och att jag kunde ta och skritta en stund i paddocken? Jag fick äntligen rida min älskade Rák igen! Som jag har längtat!

Det märktes ändå lite att hon varit avställd då det mesta var rätt läskigt till en början. Så fort jag började slappna av så började hon också känna sig trygg. Hon gick så himla klockrent, helt otroligt alltså!
Hon tog halterna på en gång och innan har det alltid tagit några steg innan hon stannade. Direkt från start gick hon eftergiven i nacken, som om hon aldrig varit avställd i nästan 2 månader.
Hon verkade tycka att det var väldigt roligt att få komma ut, fast rätt jobbigt. Jag red bara en kvart i skritt och mot slutet var hon rätt seg. Tror lilla damen hade fullt sjå med att komma ihåg hur det är man beter sig som en ridhäst.
Det ska bli så roligt att få sätta igång henne lite smått nu igen.

Förresten, mitt bett gnisslar en massa. Det är ett tredelat med fasta ringar, jag tror att de är de fasta ringarna som gnisslar. Någon mer som har haft samma problem? Vad ska man göra åt det?

Det blev heller inga nya bilder idag då det spöregnade så lillflickan kände sig inte så bildskön just då. Så det får bli någon från mitt fotolager! :)

Det första ridpasset i paddock som fångades på bild.