2011 hade nog inte kunnat sluta så mycket bättre för min del.
På förmiddagen bar det av till stallet för en härlig ridtur på Rák tillsammans med Cia och Heidi. Frosten låg vit på backen, solen sken, vädret var perfekt och humöret på topp!

Det blev en lång härlig skrittur med töltinslag mot slutet.
Ridturens mål var att försöka hitta en väg genom skogen till en gård som Cia ska till på kurs.
Heidi tyckte det var lite läskigt med en ny väg medan Rák tyckte det var väldigt roligt om man bortser från monstret som förföljde oss (var dock bara Rák som såg det).
Trots vägbeskrivning (som i och för sig var 35 år) hamnade vi fel och dessutom på en väg som man inte får rida på. Men vad gjorde det när vi visste var vi var och hade toppen trevligt? Vi bestämde att vi får försöka på nytt i veckan.

Det enda minuset under ritten var att några dumma ungar tyckte det var en bra idé att provskjuta smällare 12 timmar innan man egentligen ska. Heidi är som tur är inte rädd för smällare, men Rák hon flög ett kvarts varv och blev riktigt rädd. Allt som allt fick vi erfara 4 smällar och ett helt gäng spöken!

Trots sina rädslor är Rák verkligen en toppen häst, så himla go! Jag blir så lycklig av henne och att få rida på henne, det är då verkligen som balsam för själen. En dag ska vi minsann dansa fram på tävlingsbanorna!

Innan jag avslutar måste jag bara få ge beröm till min kära vän Cia, hon har verkligen gjort ett fantastiskt jobb med Rák på bara 4 månader. Rák är bra mycket lugnare, hon blir fortfarande rädd för saker och ting men hon flyr inte längre utan hoppar bara till och blir spänd men det släpper fort.
Gångarterna ser helt annorlunda ut, lyften i tölten har börjat komma och riktigt fint schwung i traven! (Cia har en film som hon ska lägga upp!)
Men framförallt så är hon mycket gladare, lekar och stojar. Hon har en helt annan glans i ögonen!
Tack Cia, utan dig vet jag inte hur det hade blivit!