Självklart har jag ju börjat planera vad jag och Rák ska hitta på i sommar! Hur kan man låta bli liksom? Jag är så sjukt taggad och vill bara att denna kursen ska ta slut så jag kan få åka hem och hämta min lilla!

Det jag har tänkt är iaf att vi ska ta det väldigt lugnt, vi ska bara gosa och umgås de första dagarna. Leka och ha det kul.
Sedan ska vi gå igenom alla hjälper så att de sitter och även ta hjälp av en tränare om han kan.
Sommaren känns dock redan för kort, vi ska inte vara hemma på midsommar heller så då försvinner en hel del dagar.
Nä, nu får jag ta en dag i taget. Jag kan ju inte redan börja tänka på slutet av sommaren.

Nu är det föltider och även betäckningstider vilket självklart känns rätt jobbigt för mig, jag vill ju också och jag vet att Rák gärna också vill. Men jag får ta det för vad det är... I framtiden vill jag antingen ha ett till sto som jag kan betäcka eller ett föl efter Svadilfari.

Men inget kommer nog kunna slå det föl Rák skulle haft, det hade nog blivit en toppenkombination. Rák och Magni, kan det bli bättre?

Ja, det är väl dags att släppa och fortsätta gå vidare men det är inte så lätt då man alltid blir påmind, speciellt i dessa tider.
Jenny har nu också fått sig ett föl efter Magni som verkar helt underbar och kommer nog bli en riktigt klippa. Och jag är uppriktigt sagt riktigt glad över att du valde Magni, han är verkligen supersnäll, du kommer få uppleva mycket glädje med din Eitill!

Ja ni ser rätt, JAG tittar på hockey! Det händer inte allt för ofta då jag inte riktigt förstår tjusningen, fast jag vill gärna "kunna" titta då jag har en hockeygalen sambo.
Men ikväll tittar jag alltså och jisses så spännande, mina nerver klarar inte sånt här! Jag blir helt till mig och försöker kommunicera med spelarna, vilket givetvis inte går så bra. Hockey någon gång ibland är ändå inte helt fel.
Någon mer som kikar?

Då jag ska jobba hos pappa lite över en månad har jag ordnat så att Rák kommer att stå i gamla stallet för att det ska vara nära för mig att kunna åka till henne varje dag.
Är jag fast besluten att lyckas komma närmare varandra och känna trygghet i varandra. Jag tror att sommaren kommer bli riktigt bra. Det ska bli så härligt att åter igen kunna se henne varje dag.
Jag skulle dock behöva lite tips och inspiration på övningar vi kan göra för att bli ett team. Mycket markarbete och lydnadsträning kommer det att bli, lite promenader och tömkörning. Även mysdagar så klart.

Igår började vi en ny kurs, Rum och kontext heter den.
Vi har fått i uppdrag av Västmanlands länsmuseum att göra en utställning. Materialet vi ska jobba med är brev från Amerika från utvandrartiden och vår målgrupp är barn från förskolan till år 5. Sedan får vi tolka uppdraget hur vi vill.

Uppdraget är en rätt stor utmaning, hur gör man brev från Amerika intressanta för barn mellan 6 och 11 år? Det är just det jag försöker klura ut just nu. Något taktilt vill jag få in, något de kan känna på. Barn gillar ju att använda alla sinnen för att lära sig nya saker.
Jag har funderat lite på att man kan ju förklara varför de valde att åka dit, vilken väg de åkte och hur lång tid det tog. Jämföra lite med nu. Men hur ska jag få in saker de kan känna på, breven får de ju inte känna på... Svårt det här.
Någon som har något förslag? Kanske Linda? Du som ska jobba med barn ;)

Då var dagen kommen.
Dagen då Rák skulle fölat för exakt ett år sedan.
Dagen då jag och Rák miste ett hingstföl.
Dagen då det var nära att vi fick gå skilda vägar.
Dagen då vi fick chansen att fortsätta vårt äventyr TILLSAMMANS!♥


Aldinrós

Det var den sommaren jag och Rák var iväg på sommarjobb här i Sörmland. Det som jag alltid kommer att bära med mig som ett mysterium är Ráks väldiga lugn som hon hade där. Vad det berodde på vet jag inte, jag har inte den blekaste aning. Hon var en helt annan häst så fort hon klev ur transporten. Helt underbar att ha att göra med (förutom sprayflaska) och att rida. Hon hade inte den minsta tendens till att försöka rusa iväg eller sticka ifrån mig. Hon var avslappnad och fin, vi var ett och mer samspelta. Det var en underbar känsla.

När vi kom hem efter sommaren var hon sitt gamla vanliga ja, lätt "okontrollerbar" och gjorde som hon själv ville. Även nu när hon går i liten flock med bra rutiner och bra träning är hon ändå inte alls samma häst som hon var den sommaren.
Vad kan det bero på?

Igår på valborg kom Frida och Emil hit för att äta gott och umgås med oss. Väldigt trevligt var det!
Vi grillade och åt mycket gott till det, som efterrätt blev det  mycket god kladdkaka som Frida hade bakat. Efter all var var vi rätt mätta och förflyttade oss då till vardagsrummet och soffan för att spela en omgång När och Fjärran. Till min förvåning lyckades jag rätt bra och kom i alla fall inte sist!


Idag skiner solen och det är riktigt varmt när det inte blåser! Efter en lång sovmorgon gav jag och Andreas oss ut på en härlig, lång promenad. Vi gick bland fina villaområden och oooh vad jag njöt! Jag älskar verkligen att komma bort från innerstan där jag känner mig så instängd och kvävd. En gång lantis, alltid lantis!

Jag saknar så att bo på landet, kunna gå ut i sin egna trädgård utan att ha en stor väg och massa människor runt om som kan hålla koll på vad man gör. Kunna ha en stor gräsmatta, massa träd, en trädgård, kunna ha kaninerna ute, känna doften av blommor, nyklippt gräns, höra fåglar sjunga, ja landet är verkligen underbart! Jag längtar så tills jag åter igen får bo inte ett hus med egen trädgård på landet, eller i alla fall avskilt.

Mina vårkänslor har verkligen börjat komma fram, jag blir så lycklig av att få vara ute i naturen! Det bara spritter och bubblar i hela mig. Jag VILL rida! På fredag får jag i alla fall äntligen rida igen!


Lite hästar fick jag allt se idag. Stallet ligger på gångavstånd, 30 min från mig. Tänk om Rák hade kunnat stå där!

Årets första nyckelpiga

Björkarna är i full pollensäsong men ändå har jag inte känt av något markant. Helt underbart, äntligen hjälper tabletterna och sprayen!