Rädslan kommer krypande

Det var fjärde gången igår som jag red Brennir. Vi hade sällskap av mamma och bror som gick med på en skrittur.

 

Det märkliga är att för varje gång vi ridit ut har Brennir känts mer och mer osäker och rädd. Första turen ut gick allt bra, andra turen blev han rädd för något men hoppade bara till lite, tredje turen nu så gick han på tå en bra bit för att sedan bli livrädd. Det mesta verkade läskigt, en sten på en åker, orangea pinnar på samma åker, en stor sten längs med vägen, en brunn osv. Som vi sett de andra gångerna vi ridit ut och som han troligen sett många gånger förut. Igår blev han i alla fall livrädd, jag kände på mig en bra bit att något skulle ske men han slappnade ändå av något innan han från ingenstans bara flög upp i luften, stegrade och hoppade. Jag hängde på sidan men lyckades få han att stå still så jag kunde hoppa av. Jag blev förstås skräckslagen, massa minnen och känslan jag hade när jag red Rák kom tillbaka, benen darrade och jag mådde allmänt dåligt. Jag ledde honom en bit och hoppade sen upp igen men hade svårt att slappna av ordentligt. Försökte distrahera honom och mig genom att gå i serpentiner, böja och lägga volter.

 

Det verkar som att det vid en gräns blir väldigt läskigt, när vi kommer för långt från stallet, för när vi sedan passerade ett visst ställe på hemvägen igen så gick han mycket lugnare och kunde sträcka sig fram och ner. Jag vet inte om detta enbart är dumheter och test eller om han faktiskt tycker det är läskigt. Jag har i alla fall börjat bli osäker igen och tycker inte alls att det känns lika kul. Jag vill inte vara osäker och rädd. Jag vill kunna rida avslappnat och känna att jag kan lita på hästen till 100% och veta att den inte kommer att reagera oavsett vad. 

 

 

 

Vad tråkigt att det blivit så. Det kan inte vara du som påverkar honom utan att du kanske tänker på det? Finns det ingen du kan rida ut med tillsammans i början innan du känner dig helt trygg med honom? Hoppas det bara är en testperiod ni går igenom :)

Jag vet hur det känns. Troligtvis känner han av din osäkerhet vilket gör honom otrygg och så testar han ditt ledarskap genom att bli "rädd" för sådant han egentligen inte skulle bry sig om i vanliga fall.

Jag hade också en sådan period med Rósa förut ju, när jag satte igång henne efter hennes mammaledighet. Jag var lite ringrostig och hade dålig balans, så jag kände inte att jag satt säkert i sadeln. Men sedan släppte det undan för undan när jag blev mer "bekväm" i sadeln.

Jag hoppas den där känslan går över för dig. Det är ju faktiskt inte Rák du rider längre! Brennir och Rák är inte samma häst, så försök låta bli att tänka på hur Rák har gjort/reagerat i olika situationer. Det är inte lätt, men det viktiga är att jobba på den mentala biten. Kram <3

Vad tråkigt att du börjar känna dig osäker. Kolla med ägarna om hur han brukar vara och hur de brukar agera då?
Jag tror helt klart att du påverkar honom på något sätt, första gångerna på en ny häst brukar ju nästan alltid gå bra. Sen börjar man testa varandras gränser.

Jag har flera av mina hästar som när jag rider så kan de hoppa, studsa och tramsa för struntgrejer, medans om någon annan rider dem så går de som värsta turridningshästarna. Mina hästar tramsar oftast för att jag kräver lite mer av dem, det blir lite jobbigt och då testar de lite med att tramsa, hoppa och studsa för stenar, stockar m.m. Det gäller bara att komma över tramset och få dem att tänka framåt istället.

Att bli rädd eller osäker på en häst som är osäker är oftast inget bra. Försök ta hjälp av någon, ha sällskap eller liknande så du hittar tillbaka till en lugn och självsäker ridning. Hästarna är ju mer känsliga än vi tror och reagerar ju på allt man gör.

Min Nökkvi var livrädd för alla motorfordon när han kom till mig, men redan från början så bestämde jag mig för att det är något av det viktigaste jag måste lära honom. I början fick jag gå långt ifrån och ibland hoppa av när det kom bilar och traktorer, allt för att få honom att vara lugn. Häromveckan mötte jag två crossmotorcyklar i skogen.
Först började jag tänka tanken, hur fan ska jag lösa det här.
Men snabbt gick jag tillbaka till tanken, det här ska han bara klara, det är ju bara två små motorcyklar. Självklart blev han spänd, men jag svarade med att slappna av helt och hållet, vilket resulterade i att crossarna kunde åka förbi, bara 2 meter från oss. Är himla stolt över att jag klarade av det, men det mesta handlar om vår reaktion på hästens reaktion. Skulle jag spänt mig istället så hade han skenat hem.
Har till och med mött en stor lastbil med timmersläp i skogen, han blir spänd. Men jag brukar skämtsamt säga till honom att han kommer överleva det där. Det får mig att slappna av med, när man pratar och koncentrerar sig på annat.

Lång kommentar blev det, men hoppas att du fått lite tips. Lycka till!
Kram!

fin häst :)