Både i lördags och igår gav jag mig faktiskt ut på en uteritt, dock inte förbi den läskiga backen utan vi undersökte några olika mysiga skogsvägar.

 

På tal om den läskiga backen så har jag pratat med ägaren och tydligen har han mer eller mindre alltid reagerat i den backen, det är något med den backen som han inte alls gillar. Så det är väl bara till att träna på att gå där och försöka bli av med hans fobi för den. Annars är han väldigt lugn och trygg i övrigt, visst han har hoppat till lite grann nu när vi varit ute men det var inga större problem. 

 

Vita kor har jag fått höra inte heller är hans favoriter att möta, vilket vi så klart mötte igår. Jag funderade ett tag på att hoppas av men bestämde mig för att se hur han skulle reagera, det gick överförväntan. Han lunkade ganska lugnt på, med spetsade öron och jag försökte vara så avslappnad det gick och berömde honom, han tuggade och sänkte sig. Det kändes väldigt bra att vi kunde gå förbi så pass lugnt men också att vi tagit oss ut på två uteritter!

 

Jag övertolkar lätt hans rörelser och är säker på att han ska hoppa till eller rusa iväg, jag känner att jag blir lite osäker då och säkerligen så spänner jag mig men han verkar inte påverkas nämnvärt av det. Dessa signaler finns så djupt inom mig att min reaktion sker automatiskt. Tex när han ser något spännande så höjer han huvudet, spetsar öronen och liksom trippar lite men det händer inte mer än så, eller när han glömmer lyfta på fötterna ordentligt och råkar snubbla då är jag också säker på att NU händer något. Men nej, det gör det inte!

 

Han är allt bra go den lille svarta! Och ju mer vi lär känna varandra ju bättre lär det bli. Imorgon ska jag hälsa  på honom igen, tänkte då köra lite löst i paddocken, över bommar för att mjuka upp honom lite och sen täckte jag att vi mest skulle ha lite roligt. 

På förmiddagen åkte jag till stallet, har inte varit där sen i fredags så jag behövde en liten paus. Solen sken och tack vare uppmuntrande kommentarer från olika håll kändes det roligt att åka till stallet idag. 

 

När jag borstat klart och skulle hämta sadeln lyckades Brennir ta sig loss från stallgången där han stod uppbunden och traskade in i sin box. Ännu ett bus från hans sida, jag ställde då lugnt tillbaka honom, sadlade och tränsade. Sedan gick vi till paddocken för att träna på en trygg plats och se så att alla hjälper går igenom. 

 

Väl igenom grinden på paddocken får han något stolleryck, hoppar till och fjompar sig. Jag har ingen aning om vad som hände. Om även detta är ett test, för mycket energi, om något skrämde honom eller om utrustningen gjorde ont osv. Jag valde då att börja med lite övningar från marken för att göra klart för honom vem det är som bestämmer, start, stopp, backa, flytta bakdelen och "red" honom från marken sen. Gjorde lite volter och böjningar i båda varven.

 

När jag kände mig säker hoppade jag upp, något osäker till en början men försökte att slappna av och inte tänka. Hade Jennys fina ord i bakhuvudet om att Brennir faktiskt inte är Rák. Jag jobbade honom ordentligt i skritt i en halvtimme ungefär, gjorde volter, framdelsvändningar, skänkelvikning och öppna. Han är väldigt lättarbetad och bra utbildad i dressyr vilket gör det enklare för mig och han lär mig att göra rätt. I slutet valde jag att prova på tölten lite, samlade upp honom så gått det gick då han är väldigt stel och töltade sedan på stora volter för att försöka mjuka upp honom. Han är dock enormt stel men det gick bättre och bättre, mansidan som är hans svåra sida på rakt spår gick mycket bättre på volten och han släppte efter fint efter ett tag. Jag belönade med lite trav och avslutade passet med att släppa honom lös så han fick springa av sig lite. Han travade, tog lite galopp och visade upp lite glädjeskutt. Han lyssnade väldigt bra på mig trots att han var lös och så fort jag kallade in honom lyssnde han och kom fram. 

 

När vi var klara i paddocken han vi knappt komma in i stallet innan regnet öste ner och åskan dånade. Jag klädde av B och borstade igenom honom, tog på honom täcket och testade honom genom att ställa honom lös. Han stod kvar och gick inte en mm förrän jag tog runt hans huvud och ledde in honom i boxen. Får hoppas han kommer sluta testa mig snart, får fortsätta vara väldigt konsekvent med honom. Så sammanfattningsvis var det en bra dag i stallet. 

Det var fjärde gången igår som jag red Brennir. Vi hade sällskap av mamma och bror som gick med på en skrittur.

 

Det märkliga är att för varje gång vi ridit ut har Brennir känts mer och mer osäker och rädd. Första turen ut gick allt bra, andra turen blev han rädd för något men hoppade bara till lite, tredje turen nu så gick han på tå en bra bit för att sedan bli livrädd. Det mesta verkade läskigt, en sten på en åker, orangea pinnar på samma åker, en stor sten längs med vägen, en brunn osv. Som vi sett de andra gångerna vi ridit ut och som han troligen sett många gånger förut. Igår blev han i alla fall livrädd, jag kände på mig en bra bit att något skulle ske men han slappnade ändå av något innan han från ingenstans bara flög upp i luften, stegrade och hoppade. Jag hängde på sidan men lyckades få han att stå still så jag kunde hoppa av. Jag blev förstås skräckslagen, massa minnen och känslan jag hade när jag red Rák kom tillbaka, benen darrade och jag mådde allmänt dåligt. Jag ledde honom en bit och hoppade sen upp igen men hade svårt att slappna av ordentligt. Försökte distrahera honom och mig genom att gå i serpentiner, böja och lägga volter.

 

Det verkar som att det vid en gräns blir väldigt läskigt, när vi kommer för långt från stallet, för när vi sedan passerade ett visst ställe på hemvägen igen så gick han mycket lugnare och kunde sträcka sig fram och ner. Jag vet inte om detta enbart är dumheter och test eller om han faktiskt tycker det är läskigt. Jag har i alla fall börjat bli osäker igen och tycker inte alls att det känns lika kul. Jag vill inte vara osäker och rädd. Jag vill kunna rida avslappnat och känna att jag kan lita på hästen till 100% och veta att den inte kommer att reagera oavsett vad. 

 

 

 

Faktiskt så passade solen på att kika fram idag när vi skulle ut i skogen på vår andra tur. Även denna ritt var väldigt mysig och Brennir gör allt för att visa hur fin han är trots att konditionen inte är på topp men han kämpar! Han orkar dock inga längre sträckor men de fina lösgjorda tölten eller den flotta traven utan bryter av till något passblandat eller galopp. Men det är okej än så länge, vi håller fortfarande på att lära känna varandra och jag behöver få känna av lite hur mycket jag kan pressa honom. 

 

På vår tur idag stötte vi på en timmerbil mitt på vägen som höll på att lasta, det var dock inga som helst problem att rida förbi. När vi hade kommit om började han åla sig lite och gå supersakta och ville helst vända. Jag skulle då säga till honom att gå framåt och upptäckte att han är väldigt känslig för skänklarna. Vi flög iväg några meter, jag tappade stigbygeln men lyckades återfå balansen rätt snabbt och lugna ner honom. Bad om ursäkt och klappade. På vägen hem tappade jag stigbygeln en gång till när han hoppade till för något i galoppen men även denna gång gick det bra och jag lyckades återfå lugnet snabbt. 

 

Efter en lite lagom tur med en del tölt, trav och galopp, skrittade vi hem på långa tyglar och bara njöt av varandras sällskap och vädret.

 

 

Vi passade på att ta lite bilder med på den stilige herren med stort B. 

Brennir är väldigt tydlig med när det är något han gillar, kika gärna på denna gulliga film. Det går inte att missta hur han njuter av att bli borstad. 

 

 

Idag var jag i stallet igen, jag kunde inte bärga mig på att få rida ut med honom i skogen. Trots regnet, som jag för övrigt knappt märkte av alls då jag var så uppsluppen med att bara njuta, tog vi oss en härlig tur. Runt stallet där han står finns det ändlösa och otaliga grus- och skogsvägar med fina tölt och galoppsträckor.

 

Vår första ritt ut var otroligt mysig, han skötte sig mer är bra och bjöd på både den fina traven och en lösgjord tölt och för att inte tala om hans galopp, den är underbar! Verkligen som en gunghäst, väldigt mjuk. Jag skulle nog kunna skriva hur mycket positivt som helst, för han är verkligen fantastisk. Det var så skönt att kunna rida avslappnat, i alla fall så avslappnat jag kunde för en första ridtur ut. Det sitter kvar mycket från ridturerna med Rák med henne visste jag att hon kunde reagera på något vilken sekund som helst. Brennir är inte alls sådan, han är riktigt trygg och lunkar på fint. Visst han reagerade för något en gång, som jag inte vet vad det var, han hoppade till och sen var det bra. Ett rådjur fick han också syn på men då stannade han bara och spetsade öronen. 

 

Han testade mig även några gånger genom att försöka vända hem, jag förklarade då bara vänligt att turen inte var slut än och han var inte speciellt svårövertalad. 

 

Som jag nämnde i förra inlägget behöver han bygga muskler, få upp konditionen och stärka sig, ni får gärna komma med tips på varierad, om det nu är någon som fortfarande kikar in här hos mig. 

 

 

Ursäkta för ett något ostrukturerat inlägg men det bubblar av glädje i mig!

 

 

Hej,

 

Nu var det ett bra tag sedan det kom någon kontinuerlig uppdatering ifrån mig här. Det beror på att jag inte ridit speciellt mycket de senaste 2,5 åren. Som jag skrivit tidigare såldes Rák vid årsskiftet och inga planer har funnits på att skaffa någon ny häst förrän jag fått jobb.

 

Just nu befinner jag mig i mitt föräldrahem på landet igen, jag är sjukskriven pga olika privata skäl och som den naturälskande människa jag är valde jag att åka hem till landet och mina föräldrar. Då jag också vet att stallet och hästryggen är den enda plats där jag kan slappna av till 100% och inte tänka på något alls har jag sökt efter både medryttarehäst och foderhäst men också funderat på att köpa egen häst igen. Hästar är en riktigt bra medicin!

 

Efter många telefonsamtal och funderingar fram och tillbaka blev det så bra att Cia hade fått nys om att en valack i närheten av henne som gärna ville ha en ryttare att ha roligt med. Så jag ringde snabbt ägaren och vi pratade på ett bra tag och allt lät för bra för att vara sant. Igår var jag dit då jag inte kunde vänta en sekund för länge på att få träffa denna mysiga valack. 

 

Han är verkligen så bra som jag fick berättat för mig, provred honom igår i paddocken och det gick väldigt bra. Jag kände mig enormt trygg på honom och vi förstod varandra bra. Han är väldigt känslig för hjälperna och är väldigt lätt att rida. Jag fick tom beröm för att jag red lugnt och för att jag precis visste hur jag skulle göra och fann hans knappar snabbt. Jag lyckades även få fram hans finaste trav som inte synts på ett tag. Så ja, det kändes väldigt bra! Han är just nu lite otränad men det gör inte så mycket, vi kommer att bygga upp hans muskler igen och under tiden kommer vi ha väldigt roligt tillsammans. 

 

Så nu är han lite som min egna häst då ingen annan rider honom, jag hyr honom för en summa i månaden och så får jag rida honom hur mycket jag vill och göra i stort sett vad jag vill också. Det kunde knappast blivit bättre. Känns väldigt skönt att det gick så snabbt också!