Både i lördags och igår gav jag mig faktiskt ut på en uteritt, dock inte förbi den läskiga backen utan vi undersökte några olika mysiga skogsvägar.

 

På tal om den läskiga backen så har jag pratat med ägaren och tydligen har han mer eller mindre alltid reagerat i den backen, det är något med den backen som han inte alls gillar. Så det är väl bara till att träna på att gå där och försöka bli av med hans fobi för den. Annars är han väldigt lugn och trygg i övrigt, visst han har hoppat till lite grann nu när vi varit ute men det var inga större problem. 

 

Vita kor har jag fått höra inte heller är hans favoriter att möta, vilket vi så klart mötte igår. Jag funderade ett tag på att hoppas av men bestämde mig för att se hur han skulle reagera, det gick överförväntan. Han lunkade ganska lugnt på, med spetsade öron och jag försökte vara så avslappnad det gick och berömde honom, han tuggade och sänkte sig. Det kändes väldigt bra att vi kunde gå förbi så pass lugnt men också att vi tagit oss ut på två uteritter!

 

Jag övertolkar lätt hans rörelser och är säker på att han ska hoppa till eller rusa iväg, jag känner att jag blir lite osäker då och säkerligen så spänner jag mig men han verkar inte påverkas nämnvärt av det. Dessa signaler finns så djupt inom mig att min reaktion sker automatiskt. Tex när han ser något spännande så höjer han huvudet, spetsar öronen och liksom trippar lite men det händer inte mer än så, eller när han glömmer lyfta på fötterna ordentligt och råkar snubbla då är jag också säker på att NU händer något. Men nej, det gör det inte!

 

Han är allt bra go den lille svarta! Och ju mer vi lär känna varandra ju bättre lär det bli. Imorgon ska jag hälsa  på honom igen, tänkte då köra lite löst i paddocken, över bommar för att mjuka upp honom lite och sen täckte jag att vi mest skulle ha lite roligt. 

På förmiddagen åkte jag till stallet, har inte varit där sen i fredags så jag behövde en liten paus. Solen sken och tack vare uppmuntrande kommentarer från olika håll kändes det roligt att åka till stallet idag. 

 

När jag borstat klart och skulle hämta sadeln lyckades Brennir ta sig loss från stallgången där han stod uppbunden och traskade in i sin box. Ännu ett bus från hans sida, jag ställde då lugnt tillbaka honom, sadlade och tränsade. Sedan gick vi till paddocken för att träna på en trygg plats och se så att alla hjälper går igenom. 

 

Väl igenom grinden på paddocken får han något stolleryck, hoppar till och fjompar sig. Jag har ingen aning om vad som hände. Om även detta är ett test, för mycket energi, om något skrämde honom eller om utrustningen gjorde ont osv. Jag valde då att börja med lite övningar från marken för att göra klart för honom vem det är som bestämmer, start, stopp, backa, flytta bakdelen och "red" honom från marken sen. Gjorde lite volter och böjningar i båda varven.

 

När jag kände mig säker hoppade jag upp, något osäker till en början men försökte att slappna av och inte tänka. Hade Jennys fina ord i bakhuvudet om att Brennir faktiskt inte är Rák. Jag jobbade honom ordentligt i skritt i en halvtimme ungefär, gjorde volter, framdelsvändningar, skänkelvikning och öppna. Han är väldigt lättarbetad och bra utbildad i dressyr vilket gör det enklare för mig och han lär mig att göra rätt. I slutet valde jag att prova på tölten lite, samlade upp honom så gått det gick då han är väldigt stel och töltade sedan på stora volter för att försöka mjuka upp honom. Han är dock enormt stel men det gick bättre och bättre, mansidan som är hans svåra sida på rakt spår gick mycket bättre på volten och han släppte efter fint efter ett tag. Jag belönade med lite trav och avslutade passet med att släppa honom lös så han fick springa av sig lite. Han travade, tog lite galopp och visade upp lite glädjeskutt. Han lyssnade väldigt bra på mig trots att han var lös och så fort jag kallade in honom lyssnde han och kom fram. 

 

När vi var klara i paddocken han vi knappt komma in i stallet innan regnet öste ner och åskan dånade. Jag klädde av B och borstade igenom honom, tog på honom täcket och testade honom genom att ställa honom lös. Han stod kvar och gick inte en mm förrän jag tog runt hans huvud och ledde in honom i boxen. Får hoppas han kommer sluta testa mig snart, får fortsätta vara väldigt konsekvent med honom. Så sammanfattningsvis var det en bra dag i stallet. 

Det var fjärde gången igår som jag red Brennir. Vi hade sällskap av mamma och bror som gick med på en skrittur.

 

Det märkliga är att för varje gång vi ridit ut har Brennir känts mer och mer osäker och rädd. Första turen ut gick allt bra, andra turen blev han rädd för något men hoppade bara till lite, tredje turen nu så gick han på tå en bra bit för att sedan bli livrädd. Det mesta verkade läskigt, en sten på en åker, orangea pinnar på samma åker, en stor sten längs med vägen, en brunn osv. Som vi sett de andra gångerna vi ridit ut och som han troligen sett många gånger förut. Igår blev han i alla fall livrädd, jag kände på mig en bra bit att något skulle ske men han slappnade ändå av något innan han från ingenstans bara flög upp i luften, stegrade och hoppade. Jag hängde på sidan men lyckades få han att stå still så jag kunde hoppa av. Jag blev förstås skräckslagen, massa minnen och känslan jag hade när jag red Rák kom tillbaka, benen darrade och jag mådde allmänt dåligt. Jag ledde honom en bit och hoppade sen upp igen men hade svårt att slappna av ordentligt. Försökte distrahera honom och mig genom att gå i serpentiner, böja och lägga volter.

 

Det verkar som att det vid en gräns blir väldigt läskigt, när vi kommer för långt från stallet, för när vi sedan passerade ett visst ställe på hemvägen igen så gick han mycket lugnare och kunde sträcka sig fram och ner. Jag vet inte om detta enbart är dumheter och test eller om han faktiskt tycker det är läskigt. Jag har i alla fall börjat bli osäker igen och tycker inte alls att det känns lika kul. Jag vill inte vara osäker och rädd. Jag vill kunna rida avslappnat och känna att jag kan lita på hästen till 100% och veta att den inte kommer att reagera oavsett vad. 

 

 

 

Faktiskt så passade solen på att kika fram idag när vi skulle ut i skogen på vår andra tur. Även denna ritt var väldigt mysig och Brennir gör allt för att visa hur fin han är trots att konditionen inte är på topp men han kämpar! Han orkar dock inga längre sträckor men de fina lösgjorda tölten eller den flotta traven utan bryter av till något passblandat eller galopp. Men det är okej än så länge, vi håller fortfarande på att lära känna varandra och jag behöver få känna av lite hur mycket jag kan pressa honom. 

 

På vår tur idag stötte vi på en timmerbil mitt på vägen som höll på att lasta, det var dock inga som helst problem att rida förbi. När vi hade kommit om började han åla sig lite och gå supersakta och ville helst vända. Jag skulle då säga till honom att gå framåt och upptäckte att han är väldigt känslig för skänklarna. Vi flög iväg några meter, jag tappade stigbygeln men lyckades återfå balansen rätt snabbt och lugna ner honom. Bad om ursäkt och klappade. På vägen hem tappade jag stigbygeln en gång till när han hoppade till för något i galoppen men även denna gång gick det bra och jag lyckades återfå lugnet snabbt. 

 

Efter en lite lagom tur med en del tölt, trav och galopp, skrittade vi hem på långa tyglar och bara njöt av varandras sällskap och vädret.

 

 

Vi passade på att ta lite bilder med på den stilige herren med stort B. 

Brennir är väldigt tydlig med när det är något han gillar, kika gärna på denna gulliga film. Det går inte att missta hur han njuter av att bli borstad. 

 

 

Idag var jag i stallet igen, jag kunde inte bärga mig på att få rida ut med honom i skogen. Trots regnet, som jag för övrigt knappt märkte av alls då jag var så uppsluppen med att bara njuta, tog vi oss en härlig tur. Runt stallet där han står finns det ändlösa och otaliga grus- och skogsvägar med fina tölt och galoppsträckor.

 

Vår första ritt ut var otroligt mysig, han skötte sig mer är bra och bjöd på både den fina traven och en lösgjord tölt och för att inte tala om hans galopp, den är underbar! Verkligen som en gunghäst, väldigt mjuk. Jag skulle nog kunna skriva hur mycket positivt som helst, för han är verkligen fantastisk. Det var så skönt att kunna rida avslappnat, i alla fall så avslappnat jag kunde för en första ridtur ut. Det sitter kvar mycket från ridturerna med Rák med henne visste jag att hon kunde reagera på något vilken sekund som helst. Brennir är inte alls sådan, han är riktigt trygg och lunkar på fint. Visst han reagerade för något en gång, som jag inte vet vad det var, han hoppade till och sen var det bra. Ett rådjur fick han också syn på men då stannade han bara och spetsade öronen. 

 

Han testade mig även några gånger genom att försöka vända hem, jag förklarade då bara vänligt att turen inte var slut än och han var inte speciellt svårövertalad. 

 

Som jag nämnde i förra inlägget behöver han bygga muskler, få upp konditionen och stärka sig, ni får gärna komma med tips på varierad, om det nu är någon som fortfarande kikar in här hos mig. 

 

 

Ursäkta för ett något ostrukturerat inlägg men det bubblar av glädje i mig!

 

 

Hej,

 

Nu var det ett bra tag sedan det kom någon kontinuerlig uppdatering ifrån mig här. Det beror på att jag inte ridit speciellt mycket de senaste 2,5 åren. Som jag skrivit tidigare såldes Rák vid årsskiftet och inga planer har funnits på att skaffa någon ny häst förrän jag fått jobb.

 

Just nu befinner jag mig i mitt föräldrahem på landet igen, jag är sjukskriven pga olika privata skäl och som den naturälskande människa jag är valde jag att åka hem till landet och mina föräldrar. Då jag också vet att stallet och hästryggen är den enda plats där jag kan slappna av till 100% och inte tänka på något alls har jag sökt efter både medryttarehäst och foderhäst men också funderat på att köpa egen häst igen. Hästar är en riktigt bra medicin!

 

Efter många telefonsamtal och funderingar fram och tillbaka blev det så bra att Cia hade fått nys om att en valack i närheten av henne som gärna ville ha en ryttare att ha roligt med. Så jag ringde snabbt ägaren och vi pratade på ett bra tag och allt lät för bra för att vara sant. Igår var jag dit då jag inte kunde vänta en sekund för länge på att få träffa denna mysiga valack. 

 

Han är verkligen så bra som jag fick berättat för mig, provred honom igår i paddocken och det gick väldigt bra. Jag kände mig enormt trygg på honom och vi förstod varandra bra. Han är väldigt känslig för hjälperna och är väldigt lätt att rida. Jag fick tom beröm för att jag red lugnt och för att jag precis visste hur jag skulle göra och fann hans knappar snabbt. Jag lyckades även få fram hans finaste trav som inte synts på ett tag. Så ja, det kändes väldigt bra! Han är just nu lite otränad men det gör inte så mycket, vi kommer att bygga upp hans muskler igen och under tiden kommer vi ha väldigt roligt tillsammans. 

 

Så nu är han lite som min egna häst då ingen annan rider honom, jag hyr honom för en summa i månaden och så får jag rida honom hur mycket jag vill och göra i stort sett vad jag vill också. Det kunde knappast blivit bättre. Känns väldigt skönt att det gick så snabbt också!

 

Säljer nu min sadel då Rák blev såld i januari.

 Sensation är en populär bomlössadel som är underbar att rida i, den är otroligt mjuk men ger ändå bra stöd och en bra sits. Den ger en bra kontakt med hästen och en härlig ridkänsla.

 Passar de flesta hästar, jag har haft min på ett islandssto med väldigt kort rygg, ca 42-43 cm! 16" passar storlek 34/36 i byxor men även större ryttare har provat den.

 Den formar sig lätt efter hästen och flyttar sig inte en mm när den väl satt sig. Det är väldigt fint skick på den då den inte är mycket använd. Det följer med en tryckavlastande pad, en sadelgjord om så vill, original stigläder och stigbyglar.

 Finns utanför Borås. Pris, 10 000 kr men går att diskutera.

 

 

 

 

Det har som ni märkt varit väldigt tyst på bloggen ett bra tag. Tänkte i alla fall ta och uppdatrera er lite så ni slipper undra vad som händer med Rák och så, om det nu finns några läsare kvar vill säga.

 

Det senaste inlägget jag skrev handlade om att Rák åkt. Hon har nu snart stått i 2 månader hos en familj inte långt från mig, där hon står på prov i 3 månader så får vi se sedan. Jag var och hälsade på i början på juni och de var väldigt glada över Rák och sa att allt hade gått över förväntan vilket värmer mitt hjärta. Rák har det superbra och älskar sin nya hagkompis, hon såg verkligen ut att trivas och får bästa möjliga omvårdad. 

 

Jag håller nu tummarna för att allt går vägen och att hon får stanna hos dem. Rák är alltså inte såld än som några frågade om utan står än så länge på foder och prov. 

Har rensat en del bland mina saker som inte åkt med Rák och tänkte sälja av en del. 

 

Runt lunch idag åkte min lilla tjej till sin nya och förhoppningsvis permanenta familj. Allt hade gått bra, hon hade rullat sig det första hon gjorde i hagen - typiskt henne! Hon betade nu och hade det bra. Skönt det! 

Hon har hamnat hos en toppenfamilj som älskade henne från första stund, jag hoppas allt kommer att gå bra. Ska ringa på söndag och höra hur det gått hittills. 

Eller så mycket nytt blev det inte och heller inga kläder. Men 3 lyckade köp gjorde jag idag i alla fall. Det första är en turkos lättdunjacka som jag spanat in ett tag. Mycket snygg enligt mig!

Köp nummer två blev en klocka som min kära vän Linda prompt skulle ha!

Då Rak börjat brunsta för ett tag sedan var det idag dags för undersökning av hennes livmoder för att kolla efter eventuella skador, andra konstigheter och om hon skulle kunna få föl i framtiden igen. Rätt nervös var jag, trodde inte alls jag skulle få ett positivt besked då det gick så otroligt illa när hon för snart två år sedan skulle föla. Jag var helt inställd på att hon aldrig mer skulle kunna få föl. Veterinären sa dock att det nog inte ska vara problem, allt såg bra ut. Inga skador och bäckenet var fint. Det gäller väl bara att inte välja den allra största hingsten till henne. Magni som hon betäcktes med då är rätt stor och fölet var väldigt stort och låg fel så det är inte konstigt att det gick som det gick. Just felläget sa veterinären också allt som oftast bara är slumpen som avgör. Så vi får hålla tummarna att allt går bra i framtiden om Rák ska ha föl någon gång igen. 

 

Nu återstår bara att knåpa ihop en annons och så hoppas jag finna henne en modigare matte eller husse. 

Imorgon är det dags för den första tentan för min del. Min utbildning har knappt några tentor, mest inlämningar och redovisningar vilket jag inte klagar på. Prov har aldrig varit min grej fast jag har ändå mer eller mindre alltid klarat mig. Så lite nervöst är det och mycket att lära sig tycker jag. Fast det är nog inget i jämförelse med de utbildningar där man ofta har tentor. 

 

I alla fall, det är inte helt lätt att koncentrera sig. Mycket snurrar just nu i mitt huvud då mitt liv ändrats en del och mycket att planera och tänka på. Men jag kämpar på och hoppas att jag klarar mig imorgon så jag slipper göra omtenta. 

 

Förresten, min datorn klarar inte av hd-filmen på Rák som jag filmade när jag var där för någon vecka sen. Så kan inte klippa ihop den. Får se om jag kan fixa det på min lillebrors dator när jag åker hem nästa gång. 

Då har en ny kurs börjat igen, material och konstruktion heter den. Jag tror att den kommer bli riktigt rolig och intressant då jag gillar att veta sakers bakgrund och hur de är konstruerade och varför.

 

Vi började med att gå igenom lite olika verktyg, husdelar och sätt att bygga på. Det var rätt roligt när vi skulle gissa vilka verktyg som vi fick se på bild, det var många jag kände igen och har använt men namnen eller i alla fall de riktiga namnen var svårare! Pappa hade nog skämts om han hört mina gissningar.

 

Ett brobygge har vi även hunnit med. Vi fick 23 reglar som är 1 meter, 10 små rektangulära plywood skivor och skruvar i mängder. Med detta skulle vi bygga en bro på minst 5 meter som skulle hålla att gå på. Snacka om att vi till en början tyckte det lät himla lätt men tji där fick vi! 2 gånger brakade vår bro och 3 gången vi byggde upp den testade vi inte ens att gå på den så nu hoppas vi att den håller vid redovisningen imorgon. Vårt humör var inte det allra bästa idag då våra brädor bara sprack när vi borrade. Vi hade medvetet fått reglar av sämre kvalité, kul!

Övningen syftade alltså i att testa material och konstruktion för att se vad som håller och inte.

Svåra beslut är då aldrig roliga, varför ska man alltid ställas inför något man måste besluta?!

Jag har i alla fall tagit det svåra beslutet att försöka sälja Rák. Min magkänsla säger att det är det rätt för oss båda.

 

Rák förtjänar en tuffare ryttare än vad jag är, jag känner mig inte helt trygg på henne och därför ställer det till problem. Jag vill inte känna mig rädd när jag rider. Förutom hennes känslighet är Rák verkligen en toppen häst, hon är lättlärd och har fina gångarter. 

 

Det blir dock kanske inte det lättaste att sälja henne med eksem och kanske att hon inte kan avlas på något mer. Får hoppas att någon ändå kan se bortom detta och se den potential hon har och vilken rolig häst hon är.

 

Vi har kämpat ihop i många år och det gör ont i hjärtat men jag vet att detta är det rätta. Jag hoppas kunna finna henne ett fint hem. 

 

Över jul och nyår var hela familjen och min sambo i Frankrike hos min mormor. Det vill jag lova var ett härligt avbrott från det kalla Sverige som vi lämnade och det blöta Sverige som var medans vi var borta.

 

Min mormor bor i parfymstaden Grasse som är en del av den franska rivieran. I stort sett så var det kring 14 grader varmt och sol hela vår vistelse, en dag gick temperaturen till och med upp till 20 grader! Som en svensk försommar ungefär. Jag hade gärna kunnat stanna ett tag till vill jag lova. Tyvärr drog dock skolan igång igår igen och Andreas behövde jobba.

 

Det var i alla fall väldigt trevligt att träffa mormor, få prata franska, se solen, uppleva den franska miljön igen och visa min kära sambo vart ifrån mina rötter kommer. 

 

Och faktiskt kan jag till och med få in lite häst i detta inlägget. Jag köpte mig nämligen supersnygga ridbyxor! Dyra var de inte heller, ca 200 kr. 

 

Gott nytt år på er kära läsaren. Om ni nu fortfarande finns kvar där ute? Det har varit väldigt tyst här ett tag och kommer nog fortsätta så tyvärr. Jag känner inte att jag har något roligt att skriva om direkt. Då jag vet att de flesta av mina läsare är hästintresserade känns det tråkigt att inte kunna skriva om så mycket häst. Därför lägger jag mer tid på min andra blogg, eko-bloggen, när jag har tid vill säga. 

 

Fast lite häst har jag dock att prata om just nu. Tyvärr inget roligt dock. Som de flesta vet, sim läser Cias blogg, så har hon problem med sin rygg och hon vet inte hur länge hon kommer kunna hålla på med hästar så som hon gör idag. Detta innebär att det självklart är Rák som får flytta först därifrån. Från hösten kommer det troligen blir så att hon måste bo någon annanstans. Så våren får hon spendera hos Cia och sen tar jag henne till sommaren. Det har redan nu börjat snurra en hel del tankar i mitt huvud. Jag vet inte hur jag ska göra...

 

Ska jag sälja?

Ska jag låna ut henne på foder?

Försöka hitta någon på hemmaplan, västkusten?

Försöka hitta någon runt omkring Eskiltuna så jag kan få rida ibland.

Eller ska hon få vara hos någon var som helst?

Kommer jag kunna lita på personen?

 

Har ni varit i någon liknande situation? Vet ni någon som vill låna häst? Någon av er läsare kanske skulle vilja ta hand om Rák? 

Det är så mycket som snurrar och hela våren och sommaren lär jag grubbla fram och tillbaka. 

Just nu pågår finalen i Globen mellan Virgnir, Felicia och Matilda. Det är nog första gången jag ser Kraftur så här in action. Han är verkligen en riktigt snygg och kraftfull, samtidigt ser han så himla snäll ut och har så fina ögon! Han har ett väldigt fint steg med höga lyft med såna där utvinklade, padlande steg. Det så himla härligt ut. Ett föl efter Kraftur hade man ju inte tackat nej till. 

Just nu är jag så otroligt trött på skolan, jag orkar verkligen inte mer! Vill bara bli klar. Denna terminen har varit väldigt jobbig, jag har haft tre jobbiga kurser efter varandra och det tråkiga, gråa vädret gör inte det hela bättre. Det är 3 veckor kvar på denna kursen och sen kommer jag (förhoppningsvis) ha en rolig 3d kurs. 

 

Allt känns bara motigt just nu. Akademiska studier är inget för mig, hade jag vetat vad det innebar hade jag helt klart valt något yrkesförberedande istället. Känns ju sådär att hoppa av nu. Får hoppas det blir lite ljusare fram mot våren istället då jag kommer ha fler programspecifika kurser. 

 

Har ni några tips på vad man ska göra när allt känns jobbigt?

Idag var det åter dags för en klädbytardag och självklart var jag med och hjälpte till igen. Det är verkligen sjukt roligt att vara med och byta kläder. Det är ett väldigt bra sätt att bli av med lite kläder. Man lämna in tråkiga kläder som man tröttnat på och få med sig nya roliga kläder med hem! Två eller tre plagg jag fick med mig var till och med nya. Nu har jag en massa nya fina plagg men skulle behöva en större garderob!

 

Får ni chansen att gå på en klädbytardag så gör det. Du blir av med gamla kläder som bara ligger och det känns mycket fräschare än att gå på till exempel myrorna. 

 Ja hur får man hästen att stanna i hagen? Rák var idag återigen på sitt bästa rymningshumör igen. Hon har ingen respekt för tråden och springer rakt igen. En lösning måste verkligen hittas, varken jag eller Cia vill ha det så här. Någon som har några tips?

Jajamen, nu är jag där igen! NU ska jag banne mig ta mig i kragen och börja träna. Jag har ambitionen och vill verkligen men sen "kommer något ivägen" och träningen uteblir. 

Som ni kanske minns började jag med simmning i augusti, gick några gånger och det kändes bra men sedan blev jag sjuk. Jag har gått en gång sen jag blev frisk igen. 

 

Det är väldigt skönt att simma men nu har jag hittat en annan träningsform som jag tror kommer passa mig riktigt bra och ge bra resultat, nämligen yoga! Igår var jag på första passet på Friskis och Svettis med två från min klass, det är så mycket lättare när man är flera som går. Då är det svårt att låta bli och stanna hemma istället. Ambitionen är nu att gå varje vecka och helt försöka hinna med något mer pass också, core eller jympa.

 

Jag vill även försöka hinna med ett pass yoga på 15 minuter varje dag. Jag kände att det var väldigt skönt för min rygg. Det sträcker ut och tränar hela kroppen, härligt trött blev jag efteråt och hela kroppen kändes varm och härlig. Bra för stress är det med. Någon annan som kör yoga?

Trotts blåst och regn gick det rätt bra. Vid red ut och mamma gick med för att promenera. 

 

Det gick riktigt bra till en början, hon kändes pigg som vanligt men inte lika på. Vi töltade och försökte trava men det var ingen bra travdag igår.

När vi kommit en bit så flög helt plötsligt Rák i panik och vände ett kvarts varv, inte alls långt borta från mamma som gick en liten bit framför. Vill inte ens tänka på vad som kunde hänt om mamma varit en liten bit längre bak.

Det som hade skrämt Rák var en vit bänk som inte stått där innan, det var en borste på den också. Sjukt läskigt! Efter det var i stort sett allt mer eller mindre läskigt och det var väl lite mitt fel också. Men jag försökte tänka bort det som hänt och sitta tungt i sadeln och andas lugnt. Resten av turen gick hyfsat. Vi red på i lite tölt och galopp. Jag känner dock att jag skulle behöva ganska många kurser, för min ridning känns inte speciellt bra. 

 

Vi träffade på lite olika slags djur med, först på gården en liten skällig hund som varken jag eller Rák skrämdes av. Sedan såg vi en stor fin häger en bit bort och till sist en hjort familj på 5 stycken. Väldigt fina!

 

Jag är så lycklig just nu. Idag fick jag äntligen se min lilla igen efter flera månader ifrån varandra.

Redan när vi närmade oss hagen släppte inte Rák mig med blicken, jag hoppas att det var för att hon saknat mig. Och sedan när jag skulle åka hem tittade hon länge efter mig, tills höet blev mer intressant igen.

 

Det var verkligen ritkigt härligt att få återförenas igen! Vilken skillnad det var när jag satt på hennes rygg nu, både från i somras och så länge jag haft henne. Oerhört mjuk och väldigt lyhörd för både säte, tyglar och tanke (?). Ibland kändes det faktiskt som att jag bara behövde tänka så gjorde hon. Vilken lycka!

Undertrampet har hon börjat få med rejält nu, stor skillnad. Traven sitter mycket bättre och tölten kändes jämnare och mer kraftfull. Jag hade kunnat rida i timtal, ville inte riktigt hoppa av. 

 

Rák skötte sig såå fint, fråga är hur jag egentligen såg ut på hästryggen?! Det kändes som att jag inte hade koll på någon kroppsdel alls, armar och ben slängde både hit och dit. Ridstyrkan är som bortblåst. Jag måste verkligen träna upp min kropp!

 

Enligt Cia verkade Rák se världigt glad ut av att se mig och ha mig på ryggen igen, så mycket kanske jag inte störde henne med min "ridning" trots allt. Hon tuggade på och slickade sig om munnen, frysade några gånger med och kändes väldigt glad och tillfreds. 

 

Åh min lilla fina häst! Nu är jag helt övertygad, tack vare Cia har vi en framtid tillsammans. Hon är en helt annan häst. Men lika söt och go som vanligt och vilken päls hon fått. En rikitig liten hårboll är hon nu med sådana fina trivselfläckar. 

 

 

 

Fler bilder kommer!