Usch, jag mådde verkligen hemskt dåligt både igår kväll och hela förmiddagen idag. Massor av blandade känslor och många tankar snurrade runt i huvudet.
Jag började tvivla en del på om jag verkligen är redo att flytta, på om jag gjort rätt val trots allt. Jag kommer sakna min familj enormt som jag nu bott ihop med (nästan) konstant i ett år. Jag kommer sakna Rák enormt, atmosfären och alla människor i stallet. Våra kaniner och vår söta katt Sally.

Jag kommer att bli helt själv i en ny stad, med nya människor och en ny skolan. Jag hoppas verkligen att jag har gjort rätt val!

Det som nog känns mest hemskt är att jag nu kommer att flytta hemifrån på RIKTIGT! Jag kommer troligen aldrig mer att bo hemma på samma sätt, det känns verkligen helt osannolikt.
Hela min barndom har gått så otroligt snabbt jag kan inte förstå att jag är på väg att bli vuxen, vad hände liksom? Jag känner mig inte ett dugg vuxen men samtidigt så gör jag det. Ibland kan jag vara rejält barnslig och släppa loss totalt med min lillebror, detta är något jag kommer att sakna. Med sin familj kan man alltid vara sig själv för de älskar en ändå.

Väldigt mycket nostalgi har det varit de senaste dagarna och jag vill inte att sommaren ska ta slut. Jag vill ha några månader till med min familj så vi kan hitta på massa skoj innan det är dags för mig att flytta.

Det här äventyret är både hemskt men samtidigt spännande. Jag är både skräckslagen men samtidigt nyfiken. Jag vet ju att jag inte förlorar min familj även om det ibland känns som det, de är ju ändå "bara" 4,5 timmar hem.