När det är dags för katten att föda
Katten som art har klarat sig vid födsel utan mänsklig hjälp i miljontals år. En tamkatt kan dock vara beroende av sin människa och särskilt om det är första gången, då kan honan vara orolig och behöva tröst och stöd från en lugn och trygg matte/husse.
Gör i ordning en bolåda i god tid, till exempel en kartong med utskuren lucka, bädda med något mjukt och tvättbart. Ställ den på en lugn och trygg och självfallet varm och ombonad plats. Om hon gillar lådan kommer hon att vara där och gräva och bädda i god tid.
När hon får värkar (du märker när hon har ont, hon kan stöna och konstigt nog spinna) är det på gång. Håll dig då lugn och prata lugnande med henne så att hon inte blir stressad.
Tänk på att:
- Det går ett vatten per unge och det kommer en efterbörd per unge. Håll räkningen så du vet när hon är klar.
- Honan skall tvätta ungarna torra och äta upp efterbörden och tugga av navelsträngen. Gör hon inte det så hjälp henne. Frotté är bra för att torka ungen. Se till att slem och hinnor avlägsnas från nosen först så den kan andas. Vill hon inte äta efterbörden så får du klippa av navelsträngen med en steril (skållad med kokande vatten eller avbränd med eld) sax. Vänta några minuter så det inte blöder så mycket, och klipp en bra bit från ungen, kanske 6 cm. Stumpen lämnar du och den faller av efter några dagar.
- Är det första gången honan får ungar kan det hända att hon blir ointresserad eller arg på ungarna. Ta då hand om dem och håll dem varma tills hon kommer ikapp med hormonruschen. Försök få ungarna att dia när de vilat någon timme. Vid digivningen brukar hormonerna komma igång och då förstår hon vad hon ska göra.
SV: Jag orkar inte åka dit idag så jag har bett Emma rida henne.. :-/ Och imorgon hinner jag inte. Så jag får hoppas jag har en bättre känsla till söndag.
Det är ju långt ifrån första ggn jag har sånahär problem med henne, och hon är genomgången flertalet ggr hos vet. och massör/ET utan några tecken på att hon skulle ha ont någonstans.
Det var väl som när hon vägrade ta vänstergaloppen i 1,5 år med mig på ryggen oxå. Hon sparkade ju bakut, och blev onormalt sur/upprörd som hon än idag blir såklart. Men många sa ju att det bara MÅSTE vara något fel på henne. Men det vare inte.
Och vid något nytt moment i ridningen så brukar hon alltid slingra sig undan på nåt sätt...
SV: Ang. vänstergaloppen så är det med mig hon inte tar fattningarna. En lång historia men det blev en spärr i huvudet på henne. Jag är tacksam över att jag ens får fatta v.galopp på henne nu. Men spärren sitter kvar, även om den är betydligt mindre nu.
När Emma, min tränare rider henne så går det som en dans på rosor i princip. Så ja, det är bara med mig hon gör så. Men det tycker inte jag är så konstigt med tanke på att min tränare är just det, min tränare. Och min stora och enda förebild inom ridningen. Det finns inte en häst hon inte kan rida. Och jag har ridit i snart 5 år och har ju inte alls mycket erfarenhet eftersom jag haft Bella i 3 av dom 5 åren.
