Varför det blev Rák
Känner man mig och känner Rák och har ridit henne så vet man att hon inte alls är en sådan häst som jag egentligen "borde" ha eller hade tänkt köpa.
Som ryttare är jag och har alltid varit lite rädd och ängslig, det har blivit bättre med tiden men sitter kvar än. När jag flög av en häst för snart 3 år sedan landade jag rätt illa på ryggen och såg hästen flyga över mig. Sedan dess har jag fått tillbaka min rädsla. Jag gillar inte fart, hästar som sprallar eller hoppar till av andra orsaker.
Jag ville ha en trygg häst som man kan lita på till 100% med bra gångarter och en läromästare.
Rák är dock allt annat än detta. Hon var 8 år när jag köpte henne, inte så lätt att kontrollera (svår att få ner i tempo och skritten fanns inte) och väldigt osäker av sig.
Varför blev det då Rák? Jo, meningen var att jag skulle köpa hennes syster från början som verkade vara en häst som kunde passa mig. Hon blev dock såld till Eskilstuna (finns nu i Kungälv) innan jag fick chansen att provrida. Jag frågade då säljaren om hon hade någon annan häst till salu och då fanns Rák.
Hon stod då i Ulricehamn som var nära och bra så vi åkte dit utan att provrida. Dumt nog fick jag inte med mig någon hästkunnig som kunde hjälpa mig. Jag trodde väl att jag kunde avgöra själv.
Provridningen i paddocken gick bra, jag fick beröm och fick höra att jag red henne bra och kunde känna in henne och lugna henne. När jag sedan skulle prova på en skogsväg gick det inte lika bra. Tölt var den enda gångarten som var värdig att använda enligt Rák, jag fick inte ner henne i skritt. Detta var dock inget jag ville erkänna varken för säljaren eller för pappa så jag lotsades som att det var jag som bad henne tölta.
Oerhört dumt, jag vet! Men så var det, jag ville så gärna ha en häst och helst igår! Första bästa var det som gällde för mig väldigt länge när jag var yngre. Jag försöker dock idag att tänka efter och fundera en hel del innan jag tar några beslut.
Så det var därför det blev Rák. Inte mitt bästa beslut men jag och hon har kämpat tillsammans och kom en väldigt bra bit på väg. Idag står hon som sagt hos Cia vilket jag är otroligt glad för hon är väldigt duktig och kunnig samt orädd vilket är bra då Rák är så osäker i vissa situationer.
Efter ridturen idag började jag åter fundera på om jag och Rák någonsin kommer att fungera tillsammans. Jag försöker verkligen slappna av på henne men idag blåste det så hon var mer spänd och på tårna. Detta medför att jag bara väntar på att hon ska hoppa till vilket hon gjorde vid ett flertal gånger. Jag satt dock kvar men får tillbaka den skräckslagna känslan från när jag flög av för snart tre år sedan.
Frågan är nu om Rák kommer att lugna ner sig eller om detta helt enkelt är hennes karaktär och att man får acceptera att hon är som hon är.
Någon som har en tanke?
Känns rätt tungt att skriva detta då jag aldrig riktigt vågat erkänna för mig själv att det faktiskt är så det ligger till. Rák är verkligen en fin häst som vill väl men en trygg läromästare hade varit väldigt bra för mig.
Annonsbilderna
Tänk på de som jag sa innan idag, de går fort att förstöra en häst men tar tid att bygga upp den igen. Hon försöker ofta smita från problemet och är osäker i sej själv. Att ha en häst som Rák är inte lätt, Gríma var lika hopplös men med tiden försvann de, Heidi börjar bättra sej och Rák kommer att lugna sej.. Motor kommer hon alltid ha men det är att få henne att förstå när det är ok och inte ok att använda den. Jag bruka ofta säga till folk att de finns inte problem hästar, bara hästar med människoproblem. Vi vet ju så lite om hennes bakgrund och det är i hennes förflutna som problemet sitter utan tvekan! Men först och främst måste hon bli trygg i sej själv och jag har en del planer för att se till att hon gör just de! Du ska se att vi tillsammans kommer lösa de, för en häst som rák förtjänar alla chanser som finns att bli bra.
Jag känner igen mig lite, dock så kändes det rätt med Oddi i början och först senare insåg jag hur känslig och osäker han var.
Man ska lita på sin magkänsla tror jag. Visst älskar man sin häst men man ska alltid komma ihåg att det finns massa andra hästar där ute och massa andra ryttare för ens häst:)
Vad länge kommer hon va hos Cia? Och har det redan blivit resultat så kommer det nog fortsätta att gå framåt:)
Så länge du känner att det är roligt att rida Rák, skulle jag kört på!
Vissa hästar "klickar" det bara med, tror jag. Och jag tror också att Rák kommer bli lugnare ju äldre hon blir, även om hon aldrig blir dunderstabil. Du har ju redan kommit långt med henne, och så länge hon har dig tror jag att det kommer fortsätta gå åt rätt håll. Grejen med osäkra hästar som man måste jobba mycket med är att man själv oftast inte märker vilka framsteg de gör eftersom man inte märker någon direkt skillnad från dag till dag utan det är i det långa loppet som skillnaden blir tydlig. Ibland har vi dåliga dagar och då känns det som att det aldrig kommer funka, men kom ihåg att det för det mesta är väldigt tillfälligt, det kommer bra dagar också. Och ju mer man lär känna sin häst desto tryggare blir man med den, även om hästen inte är 100% trygg i sig själv. Man känner den bättre och vet bättre hur den reagerar och är man ett steg före i olika situationer som uppstår så känner man sig automatiskt tryggare, eller hur?
Vilket långt rabbel, hoppas du orkade läsa! Egentligen ville jag bara säga att Rák och du passar bra ihop, i alla fall av vad jag kunnat se och läsa i bloggen.
Sv: Det hinner hända mycket på 2,5 år:)
Guffi var inte heller kanske min drömhäst, men ibland blir det som det blir :) Jag fastnade från första stund jag satt på honom.
Svar: Det verkar ju inte som så, men då går det att cykla utan att slå ihjäl sig iaf :)
Det ska jag göra, stallägarna har ju bussbolag och kör bussresor till Gekås för 350kr tur/retur då och då över en dag :)
