Jag var helt salig när jag kom hem från stallet idag, min häst då verkligen bra! Så himla lätt lärd och lätthanterad, en fröjd att jobba med.
Det är helt otroligt hur lugnare hon blivit ändå och mer säker i sig själv, mer nyfiken. Det som är vårt stora problem är JAG. Mina känslor som inte riktigt kan kontrolleras ställer till det för oss men jag gör verkligen mitt yttersta för att andas lugnt och inte bli nervös eller rädd. Det går framåt iaf.

Nu till varför min häst är så fantastiskt bra. Jo, idag tog vi ett pass longering i rundkorallen. Vilken bra uppfinning! Då Rák ibland har, eller hade en förmåga att dra iväg vid longering eller inte gå så runt så är detta perfekt. Sist jag longerade gick det bra att hålla en cirkel på ett ställe.
Longeringen gick hyffsat, hon trampade på bra och fick jobba rejält i den något djupa och tunga sanden. Riktigt snygg var hon också!

Skritt och trav koncentrerade vi oss på, öka och minska steglängden. Dock blir det alltid problem för oss när vi gör halt, ibland vänder sig Rák inåt och då har vi svårt att komma ut på spåret igen. Det blir bara en enda röra, jag försöker förflytta mig på sidan av henne för att kunna peka ut henne men hon följer efter. Så efter en stunds longering med lina knäppte jag loss och löslongerade och det är här det fantastiska kommer in!

Så otroligt lätt det var att löslongera, lyfte spöt hon gick - sänkte som beröm. Höjde handen och använde rösten- hon stannade KVAR på spåret! Fick igång henne igen utan problem. Lyckades byta varv också och det bästa av allt. Hon förstod kommandot KOM. Sa jag kom så kom hon in till mig, sa jag inget stod hon kvar. Är det inte underbart? Hon verkade tycka det var riktigt roligt att springa lös, tyckte jag med.

Råkade även vifta till med spöt när jag fixade med linan alldeles bredvid henne och inte rörde hon en fena. Iofs var inte jag beredd på det så jag var lugn vilket troligen gjorde att hon också var det.
På väg upp till stallet igen stod det en kille och rengjorde sina bilmattor med mattpiska, inte reagerade hon på det. Ja, jag skulle kunna fortsätta vräka på med hur mycket positiva ord som helst om Rák men nu får det räcka. Sjukt härligt känns det och även om jag är osäker på att rida henne kan jag jobba henne från marken.